Anslutningsfördraget 2003

Europeiska unionens fördrag
Atenfördraget
Fördrag mellan (…) (Europeiska unionens medlemsstater) och (...) om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen
Gällande fördrag
Undertecknat	2003-04-16
Ikraftträdande	2004-05-01
Celexnummer	12003T
Offentliggjort i	EUT L 236, 23.9.2003
Rättslig form	Anslutningsfördrag
Rättsligt bindande	Ja
Direkt tillämpligt	Ja, under vissa omständigheter
Tillämpas av	Europeiska unionen
Utfärdat av	Europeiska unionens medlemsstater
Undertecknat i	Aten, Grekland
Depositarie	Italiens regering

Anslutningsfördraget 2003, även känt som Atenfördraget, är ett fördrag inom Europeiska unionen som undertecknades den 16 april 2003 i Aten, Grekland. Det trädde i kraft den 1 maj 2004 efter att ha ratificerats av alla medlemsstater samt de anslutande staterna Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser.

Fördraget fastställde villkoren för de tio staternas anslutning till Europeiska unionen (EU). Det utgör en del av unionens primärrätt och är juridiskt bindande för medlemsstaterna.

Fördragets officiella namn är ”fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen”.^[1] Fördraget innebar att unionen utvidgades med tio nya medlemsstater. Staterna hade sedan tidigare erhållit statusen som ”kandidatland”.

Fördraget, inklusive samtliga ratificeringsinstrument från alla EU:s medlemsstater, är deponerat hos den italienska regeringen i Rom i likhet med unionens övriga fördrag. Det finns i en juridiskt bindande och bestyrkt version på varje av Europeiska unionens officiella språk.

Historia

Genom Nicefördraget, som trädde i kraft den 1 februari 2003, gjordes de ändringar i Europeiska unionens fördrag som var nödvändiga inför utvidgningen 2004. Totalt hade 13 stater ansökt om medlemskap, och förhandlingar hade inletts med tolv av dessa (Turkiet inledde förhandlingar först 2005). Av dessa tolv stater var det dock enbart tio som skulle omfattas av det anslutningsfördrag som signerades av EU:s stats- och regeringschefer i Aten den 16 april 2003. Bulgarien och Rumänien hade inte kommit tillräckligt långt i medlemskapsförhandlingarna och fick därför stå utanför samarbetet fram till 2007.

Utvidgningen den 1 maj 2004 innebar den största utvidgningen räknat både i antal nya medlemsstater och i ny befolkning i unionens historia. Antalet medlemsstater ökade från 15 till 25, vilket också medförde ny krav på att reformera beslutsfattandet inom unionen. Bland annat innebar anslutningsfördraget att fler beslut inom Europeiska unionens råd skulle kunna tas genom kvalificerad majoritet istället för med enhällighet.

Signaturer

Belgien	Cypern	Danmark	Estland	Finland	Frankrike	Grekland	Irland	Italien
Lettland	Litauen	Luxemburg	Malta	Nederländerna	Polen	Portugal	Slovakien	Slovenien
Spanien	Storbritannien	Sverige	Tjeckien	Tyskland	Ungern	Österrike

Syfte och innehåll

Fördraget består av tre artiklar. Den första artikeln innehåller bestämmelser om att de anslutande staterna blir fullvärdiga medlemmar i Europeiska unionen och på vilka villkor detta sker. Dessa villkor återfinns i anslutningsakten och de bilagor som är fogade till anslutningsfördraget. Bland annat finns det bestämmelser om fem av de nya medlemsstaternas kärnkraft liksom hur övergången i medlemsstaterna sker rörande tillämpningen av EU:s lagstiftning.^[1]

Den andra och tredje artikeln behandlar fördragets ikraftträdande respektive giltighet. För att fördraget skulle träda i kraft krävdes att samtliga Europeiska unionens medlemsstater ratificerade det i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. För att fördraget skulle gälla de anslutande staterna var det även tvunget att ratificeras av respektive kandidatland.^[1]

Ratificeringsprocessen

För att träda i kraft var anslutningsfördraget tvunget att bli ratificerat i samtliga Europeiska unionens medlemsstater. Dessutom var det tvunget att bli ratificerat i respektive anslutande stat för att omfatta dessa. Nio av de tio anslutande staterna valde att hålla folkomröstningar om fördraget. Således är anslutningsfördraget det EU-fördrag som flest länder har hållit folkomröstning om. Samtliga nio folkomröstningar resulterade i ett ja till medlemskap. Över 90 % röstade ja till medlemskap i Litauens, Slovakiens respektive Sloveniens folkomröstningar. Minst positiv till medlemskap var Maltas folk, som visserligen röstade för ett medlemskap men endast med 54 %.^[2]

Cypern var den enda anslutande staten som inte höll en folkomröstning om sitt medlemskap i unionen. Istället hölls en folkomröstning om att återförena ön, som varit delad sedan 1970-talet. En majoritet av turkcyprioterna röstade för återförening, men en majoritet av grekcypriotierna röstade emot. För att återförenas krävdes att båda sidorna röstade ja, och således kunde Cypern inte återförenas inför anslutning till EU. Genom ett särskilt protokoll som fogades till anslutningsfördraget, klargjordes vilka regler som skulle gälla respektive inte gälla de delar av Cypern som inte är under den cypriotiska regeringens kontroll.

Fördraget och alla ratifikationsdokument är deponerat hos den italienska regeringen i Rom, i likhet med övriga EU-fördrag. Varje medlemsstat har erhållit en bestyrkt kopia av fördraget av den italienska regeringen.

Ratificeringsförfarandet i detalj

	Signerat		Godkänt		Ratificerat		Deponerat
Europeiska unionen 2003-04-16 2003-04-16 ej nödvändigt ej nödvändigt Europeiska rådet Godkänt 2003-04-16 15 0 0 Europaparlamentet Godkänt 2003-04-09 458 68 41  Belgien 2003-04-16 2003-12-04 2004-01-16 2004-03-29 Deputeradekammaren Godkänt 2003-12-04 119 0 17 Senaten Godkänt 2003-10-23 52 0 8 Bryssels regionparlament Godkänt 2003-11-28 64 0 5 Bryssels förenta församling Godkänt 2003-12-18 65 0 7 Flamländska regionparlamentet Godkänt 2004-03-03 90 0 20 Flamländska gemenskapsparlamentet Godkänt 2004-03-03 93 0 21 Franska gemenskapsparlamentet Godkänt 2003-12-09 71 0 0 Franska gemenskapskommissionen Godkänt 2003-12-05 54 0 1 Tyskspråkiga gemenskapsparlamentet Godkänt 2004-01-19 23 0 0 Vallonska regionparlamentet Godkänt 2004-01-27 54 0 0 Vallonska gemenskapsparlamentet Godkänt 2004-01-27 53 0 1  Cypern 2003-04-16 2003-07-14 2003-07-15 2003-08-06 Parlamentet Godkänt 2003-07-14 56 0 0  Danmark 2003-04-16 2003-06-04 2003-06-10 2003-06-11 Folketinget Godkänt 2003-06-04 96 0 15  Estland 2003-04-16 2004-01-21 2004-02-09 2004-03-04 Folkomröstning Godkänt 2003-09-14 67 % 33 % 64 % Parlamentet Godkänt 2004-01-21 77 0 0  Finland 2003-04-16 2003-12-15 2003-12-19 2003-12-23 Riksdagen Godkänt 2003-12-15  Åland Lagtinget Godkänt 2003-12-17  Frankrike 2003-04-16 2003-12-10 2003-12-19 2004-02-26 Nationalförsamlingen Godkänt 2003-11-26 505 3 19 Senaten Godkänt 2003-12-10 280 1 7  Grekland 2003-04-16 2004-02-10 2004-02-26 2004-04-13 Parlamentet Godkänt 2004-02-10  Irland 2003-04-16 2003-11-27 2003-12-03 2003-12-18 Representanthuset Godkänt 2003-11-27 Senaten Godkänt 2003-11-06  Italien 2003-04-16 2003-12-11 2003-12-24 2004-02-26 Deputeradekammaren Godkänt 2003-12-02 421 0 2 Senaten Godkänt 2003-12-11  Lettland 2003-04-16 2003-10-02 2003-11-12 2003-12-17 Folkomröstning Godkänt 2003-09-20 67 % 32 % 73 % Parlamentet Godkänt 2003-10-02 91 4 0  Litauen 2003-04-16 2003-09-16 2003-09-26 2003-10-10 Folkomröstning Godkänt 2003-05-11 91 % 9 % 56 % Parlamentet Godkänt 2003-09-16 84 2 1  Luxemburg 2003-04-16 2004-02-10 2004-03-08 2004-03-31 Parlamentet Godkänt 2004-02-10 60 0 0  Malta 2003-04-16 2003-07-14 2003-07-16 2003-07-29 Folkomröstning Godkänt 2003-03-08 54 % 46 % 91 % Parlamentet Godkänt 2003-07-14 34 25 0  Nederländerna 2003-04-16 2004-11-25 2004-02-12 2004-04-21 Representanthuset Godkänt 2004-11-25 Senaten Godkänt 2004-02-10  Polen 2003-04-16 2003-06-08 2003-07-23 2003-08-05 Folkomröstning Godkänt 2003-06-08 77 % 23 % 59 %  Portugal 2003-04-16 2003-10-03 2003-12-22 2004-02-19 Parlamentet Godkänt 2003-10-03 169 0 7  Slovakien 2003-04-16 2003-07-01 2003-10-09 2003-10-09 Folkomröstning Godkänt 2003-05-17 92 % 6 % 52 % Parlamentet Godkänt 2003-07-01 129 11 1  Slovenien 2003-04-16 2004-01-28 2004-02-06 2004-03-12 Folkomröstning Godkänt 2003-03-23 90 % 10 % 60 % Parlamentet Godkänt 2004-01-28 80 0 4  Spanien 2003-04-16 2003-10-14 2003-11-10 2003-11-26 Deputeradekammaren Godkänt 2003-09-25 291 1 1 Senaten Godkänt 2003-10-14 189 0 0  Storbritannien 2003-04-16 2003-11-11 2003-11-13 2003-12-18 Underhuset Godkänt 2003-11-11 Överhuset Godkänt 2003-11-04  Sverige 2003-04-16 2003-12-17 2003-12-18 2004-02-11 Riksdagen Godkänt 2003-12-17  Tjeckien 2003-04-16 2003-06-14 2003-09-30 2003-11-03 Folkomröstning Godkänt 2003-06-14 77 % 23 % 55 %  Tyskland 2003-04-16 2003-07-11 2003-09-18 2003-11-27 Förbundsdagen Godkänt 2003-07-03 575 1 4 Förbundsrådet Godkänt 2003-07-11 69 0 0  Ungern 2003-04-16 2003-12-15 2003-12-15 2003-12-23 Folkomröstning Godkänt 2003-04-12 84 % 16 % 46 % Parlamentet Godkänt 2003-12-15 353 0 0  Österrike 2003-04-16 2003-12-08 2003-12-19 2003-12-23 Nationalrådet Godkänt 2003-12-03 178 2 0 Förbundsrådet Godkänt 2003-12-08 60 2 0

Se även

• Europeiska unionens fördrag
• Europeiska unionens utvidgning

Referenser

Noter

Externa länkar

• EUR-Lex: Europeiska unionens fördrag

EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.