Hjälmkakadua
| Hjälmkakadua Status i världen: Sårbar[1] | |
 Hane av hjälmkakadua som äter frön från guldakacia. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Papegojfåglar Psittaciformes |
| Familj | Kakaduor Cacatuidae |
| Underfamilj | Cacatuinae |
| Släkte | Callocephalon Lesson, 1837 |
| Art | Hjälmkakadua C. fimbriatum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Callocephalon fimbriatum | |
| Auktor | Grant, 1803 |
| Utbredning | |
 Hjälmkakaduas utbredning (rött) | |
 Hjälmkakadua, hona | |
Hjälmkakadua[2] (Callocephalon fimbriatum, svenskt nylatinskt uttal IPA /kalːɔˈseːfalɔn fimbriˈɑːtum/[a]) är en art av kakadua som är endemisk till Nya Holland (fastlandsdelen av Australien).[3]
Utseende och läte
Utseende
Hjälmkakaduan är ungefär 34 centimeter lång.[4] Den är mestadels medelgrå till färgen.[4] Hannen har fjädrar med ljusare gråvita kanter och rött huvud och tofs.[5][4] Honan och ungfåglar har laxrosa kanter på fjädrarna, och en liten dunig grå tofs.[4]
Läte
Hjälmkakaduan har ett omisskännligt läte som beskrivits som en gnisslande dörr[4] eller ljudet av en kork som dras upp ur en vinflaska. (Länk till ljudinspelning.[6])
Flykt
Flykten ger ett planlöst intryck, och är undulerande (går uppåt och nedåt).[4][5]
Utbredning, systematik och evolution
Utbredning
Den förekommer kustnära i tre delstater i sydöstra Australien, från centrala New South Wales genom Victoria till sydöstra South Australia, samt i territoriet Australian Capital Territory.[3][5]
Canberra är den enda stad varest hjälmkakduan trivs, eftersom stora naturparker finns nära centrum, som Black Mountain och Mount Ainslie.[6][5]
Underarter
Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Besläktade arter, högre taxa och evolution
Hjälmkakaduan placeras som enda art i släktet Callocephalon, och har alltså inga nära släktingar. Callocephalon är troligen systerklad till en klad som utgrenats i släktena Eolophus, Lophocroa och Cacatua.[7] Dessa två klader skildes åt för ungefär 13 miljoner år sedan.[7] De två kladerna utgör tribus Cacatuini.[7] För ungefär 19 miljoner år sedan skildes Cacatuini från tribus Microglossini.[7] Cacatuini och Microglossini utgör underfamiljen Cacatuinae i familjen Cacatuidae.[7]
Den evolutionära förgreningen av Cacatuidea (familjen kakaduor) antas ha skett i Australien.[8]
Ekologi
Biotop
Hjälmkakadua återfinns i kyligare och fuktigare skogar och skogsområdena, särskilt i höglänt buskskog.
Föda
Hjälmkakaduan lever på sommaren på frön från eukalyptus, acacia och inhemska barrväxter i höglänta skogar.[5]
På vintern kommer de in i Canberra och äter frön och bär från icke inhemska växter som eldtorn, hagtorn, oxbär och amerikanska barrträd.[5][6] En animalisk föda är växtstekellarver.[6]
Häckning
Liksom alla kakaduor bygger hjälmkakaduan bo i trädhål i höglänta skogar.[5] Häckningssäsongen är från november, ibland oktober, till januari.[4]
Forsknings‑ och nomenklaturhistoria
James Grant beskrev hjälmkakaduan 1803 under det vetenskapliga namnet Psittacus fimbriatus med trivialnamnet Fringe Crested Cockatoo.[9]
René Lesson införde 1837 släktnamnet Callocephalon; han kallade hjälmkakaduan Callocephalon australe,[10] men James Grants artepitet fimbriatus har prioritet, med neutralt genus fimbriatum.
Artnamnets och trivialnamnens etymologier
Vetenskapliga artnamnets etymologi
Släktnamnet Callocephalon har skapats av forngrekiska κάλλος (kallos) som betyder ”skönhet” och κεφαλή (kephalē) som betyder ”huvud”.[11]
Artepitetet fimbriatum, (neutrum; maskulinum fimbriatus) betyder ”fransad”.[12] Epitetet syftar på hanens tofs eller kam.
Trivialnamn
Det svenska trivialnamnet hjälmkakadua, är skapat av Sveriges ornitologiska förening – Birdlife Sverige.[13] ”Kakadua” kommer via nederländska kakatoe av malajiska kakatua/kakatuwa, troligen ljudhärmande.[14]
Det engelska trivialnamnet är ”gang‑gang cockatoo”. Gang‑gang kommer från ett ursprungsnationsspråk i nuvarande Nya Sydwales, antingen från ett språk vid kusten eller möjligen från Wiradjuri.[15]
Status och hot
Röjning av äldre, ihåliga träd och förlust av områden för att hitta föda har gjort att hjälmkakaduan har minskat mycket i antal under senare tid. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som sårbar. Beståndet uppskattas till mellan 17 600 och 35 200 vuxna individer.[1]
Hjälmkakaduan och människan
Symbol för Australian Capital Territory
Hjälmkakaduan är bird emblem för Australian Capital Territory sedan 27 February 1997.[5]
Observation av hjälmkakaduan
Hjälmkakaduan är ett vanedjur, som kommer tillbaka till en födokälla (ett träd) tills källan är uttömd.[5] När hjälmkakaduan, ofta parvis hane och hona, uppsöker ett ställe, till exempel en trädgård, är den extremt oskygg, och vem som helst kan utan ansträngning observera hjälmkakaduan på ett par meters håll, ofta nära marken.[5]
Anmärkningar
Referenser
- Gang-gang Cockatoo i engelskspråkiga Wikipedia 10 juli 2006, där följande anges som källor:
Noter
- ^ [a b] BirdLife International 2022 Callocephalon fimbriatum . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 6 november 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ [a b c d e f g] Ken Simpson och Nicholas Day, Field Guide to the Birds of Australia. Fjärde upplagan. Ringwood 1993. ISBN 0-670-90478-3.
- ^ [a b c d e f g h i j] ”The symbols of the Australian Capital Territory” (på engelska). Australian Symbols booklet. The Department of the Prime Minister and Cabinet, Samväldet Australien. https://www.pmc.gov.au/publications/australian-symbols-booklet/state-and-territory-symbols/symbols-australian-capital#:~:text=The%20gang%2Dgang%20cockatoo%20(Callocephalon,with%20lighter%20grey%20or%20white.. Läst 31 december 2023.
- ^ [a b c d] ”Gang‑gang Cockatoo” (på engelska). Canberra Birds. Canberra Ornithologists Group. https://canberrabirds.org.au/our-birds/canberra-garden-birds/cockatoos-and-parrots/gang-gang-cockatoo/. Läst 31 december 2023.
- ^ [a b c d e] Brian Tilston Smith, Jon Merwin, Kaiya L Provost, Gregory Thom, Robb T Brumfield, Mateus Ferreira, William M Mauck, III, Robert G Moyle, Timothy F Wright och Leo Joseph, ”Phylogenomic analysis of the parrots of the world distinguishes artifactual from biological sources of gene tree discordance”, Systematic Biology, årgång 72, nummer 1, sidorna 228–241. doi:10.1093/sysbio/syac055.
- ^ Nicole E. White, Matthew J. Phillips, M. Thomas P. Gilbert, Alonzo Alfaro-Núñez, Eske Willerslev, Peter R. Mawson, Peter B.S. Spencer och Michael Bunce, ”The evolutionary history of cockatoos (Aves: Psittaciformes: Cacatuidae)”, Molecular Phylogenetics and Evolution, volym 59, nummer 3, 2011. sidorna 615–622. ISSN 1055-7903, https://doi.org/10.1016/j.ympev.2011.03.011.
- ^ James Grant, The Narrative of a Voyage of Discovery, Performed in His Majesty’s Vessel the Lady Nelson, of Sixty Sons Burthen with Sliding Keels, in the Years 1800, 1801, and 1802, to New South Wales. London 1803. Sidan 135.
- ^ René Lesson, ”Histoire naturelle”, sidorna 297–351 i Hyacinthe de Bougainville (redaktör), Journal de la navigation autour du globe de la frégate la Thétis et de la Corvette l’Espérance pendant les années 1824, 1825 et 1826, volym 2. Paris 1837.
- ^ James A. Jobling, The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London 2010. ISBN 978-1-4081-2501-4
- ^ Christian Cavallin, Svensk‐latinsk ordbok. Stockholm 1875.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – sept 2023”. Sveriges Ornitologiska Förening – Birdlife Sverige. https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2023/09/NL1-ver16.pdf. Läst 6 november 2023.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: kakadua .
- ^ Jeanie Gray och Ian Fraser, Australian bird names: A complete guide. Collingwood 2013. Sidan 127. ISBN 9780643104709.
Externa länkar
- BirdLife artfaktablad
Wikimedia Commons har media som rör hjälmkakadua.Bilder & media
|
