Långhornsbi
| Långhornsbi | |
 Hane av långhornsbi | |
| Systematik[1] | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Långhornsbin Eucera |
| Art | Långhornsbi E. longicornis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eucera longicornis | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Långhornsbi (Eucera longicornis) är ett solitärt bi som tillhör familjen långtungebin.
Kännetecken
Biet är en stor och kraftigt byggt insekt med en kroppslängd på 14 till 16 millimeter. Mellankroppen har rödbrun behåring, medan bakkroppen är randig. Hanen har karakteristiska, mycket långa antenner, men honornas är kortare.[2]
Utbredning
Långhornsbiet förekommer i hela Europa, utom längst i norr. I Sverige förekommer arten från Skåne i söder till Ångermanland i norr.[2]
Levnadssätt
Honan gräver en bohåla i torr, lerig mark. Från maj till juli samlar långhornsbiet in pollen, och då uteslutande från ärtväxter. Det är känt att storgökbiet (Nomada sexfasciata) kan parasitera på långhornsbi, men storgökbiet räknas dock som utdött i Sverige.[2]
Referenser
- ^ Standard Report Page: ”Eucera longicornis” (på engelska). ITIS. 2008. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=766193. Läst 9 juli 2012.
- ^ [a b c] Karlsson, Tommy (21 augusti 2008). ”Artfaktablad” (PDF). Länsstyrelsen i Örebro län. Arkiverad från originalet den 22 april 2016. https://web.archive.org/web/20160422094513/http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/publikationer/publicerade-publikationer/2008/bilaga_3_artfaktablad_2140.pdf. Läst 10 juli 2012.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör långhornsbin.Bilder & media
