Mörk hornuggla
| Mörk hornuggla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Ugglefåglar Strigiformes |
| Familj | Ugglor Strigidae |
| Släkte | Asio |
| Art | Mörk hornuggla A. stygius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Asio stygius | |
| Auktor | (Wagler, 1832) |
| Utbredning | |
 | |
Mörk hornuggla[2] (Asio stygius) är en fågel i familjen ugglor som förekommer i Central- och Sydamerika samt i delar av Västindien.[3] Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Utseende och läte
Mörk hornuggla är en stor (38–46 cm) och mörk uggla med tydliga örontofsar. Fjäderdräkten är nästan svartaktig med grovt fiskbensmönster på undersidan och vita ögonbryn. Sången består av enstaka dämpande hoanden, "boo". Bland lätena i övrigt hörs en ljusare vissling.[4][5]
Utbredning och systematik
Mörk hornuggla har en vid men fläckvis utbredning i Central- och Sydamerika. Den delas in i sex underarter med följande utbredning:[3]
- Asio stygius lambi – förekommer i höglandet i västra Mexiko (sydvästra Chihuahua till Jalisco)
- Asio stygius robustus – förekommer i södra Mexiko (Guerrero och Veracruz) till Venezuela och Ecuador
- Asio stygius siguapa – förekommer på Kuba och Isla de la Juventud
- Asio stygius noctipetens – förekommer på Hispaniola och Gonâve
- Asio stygius stygius – förekommer från östra Bolivia till norra och sydöstra Brasilien och nordöstra Argentina
- Asio stygius barberoi – förekommer i Paraguay och norra Argentina
Tillfälligt har den påträffats i USA.
Levnadssätt
Mörk hornuggla hittas i olika skogstyper där den kan häcka olika tider på året beroende på breddgrad och lokalt klimat. Födan består av små däggdjur som gnagare och fladdermöss, men tar även fåglar, reptiler, kräftdjur och insekter.[5]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[1]
Taxonomi och namn
Mörk hornuggla beskrevs vetenskapligt av Johann Georg Wagler 1832. Fågelns vetenskapliga artnamn stygius syftar på den mytiska underjordiska floden Styx.[6]
Noter
- ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Asio stygius . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Schulenberg, T., Stotz, D. Lane, D., O'Neill, J, & Parker, T. (2007). Birds of Peru. Helm, London. ISBN 978-0-7136-8673-9
- ^ [a b] Olsen, P.D., Kirwan, G.M. & Marks, J.S. (2020). Stygian Owl (Asio stygius). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55124 1 maj 2020).
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör mörk hornuggla.Bilder & media
Wikispecies har information om Asio stygius.Artförteckning- Läten på xeno-canto.org
|
