Max de Crinis
| Max de Crinis | |
| Född | Maximinus Friedrich Alexander de Crinis 29 maj 1889 Ehrenhausen bei Graz, Österrike-Ungern |
|---|---|
| Död | 2 maj 1945 (55 år) Stahnsdorf bei Berlin |
| Dödsorsak | Självmord genom gift |
| Begravningsplats | Südwestkirchhof Stahnsdorf |
| Nationalitet | Tysk |
| Alma mater | Universität Graz Innsbrucks universitet |
| Yrke/uppdrag | Psykiater |
| År som aktiv | 1912–1945 |
| Känd för | Direktor för psykiatri vid Charité i Berlin Delaktighet i Aktion T4 |
| Noterbara verk | "Die Beteiligung der humoralen Lebensvorgänge des menschlichen Organismus am epileptischen Anfall" |
| Politiskt parti | NSDAP |
| Maka | Lili Anna Szikora (1890–1945; giftermål 1916) |
Max de Crinis, född 29 maj 1889 i Ehrenhausen, död 2 maj 1945 i Stahnsdorf, var en tysk psykiater och SS-Standartenführer.[1] Han var från 1938 till 1945 direktor för psykiatri vid Charité i Berlin. De Crinis tog aktiv del i Nazitysklands eutanasiprogram Aktion T4.[2] Han befordrades till Standartenführer 1943.[1]
Biografi
Max de Crinis studerade medicin i Graz och Innsbruck och promoverades 1912. Under första världskriget var han assisterande läkare vid landstormen och sakkunnig i psykiatri vid militärdomstolen i Graz.
de Crinis och hans hustru Lili Anna (född Szikora) begick gemensamt självmord för att inte tillfångatas av Röda armén.[1]
Källor
Noter
- ^ [a b c] Klee 2007, s. 97.
- ^ ”Max de Crinis Direktor 1938–1945” (på tyska). Charité – Universitätsmedizin Berlin. Arkiverad från originalet den 27 maj 2013. https://www.webcitation.org/6GvEIwZHh?url=http://neurologie.charite.de/index.php?id=36676. Läst 27 maj 2013.
Tryckta källor
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
|
