Scymnus nigrinus

Systematik
Scymnus nigrinus

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Skalbaggar Coleoptera
Familj	Nyckelpigor Coccinellidae
Släkte	Scymnus
Art	Svart talldvärgpiga Scymnus nigrinus
Vetenskapligt namn
§ Scymnus nigrinus
Auktor	Kugelann, 1794
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svart talldvärgpiga (Scymnus nigrinus) är en skalbaggsart som beskrevs av Johann Gottlieb Kugelann 1794.^[1] Den ingår i släktet Scymnus och familjen nyckelpigor.^[1]

Beskrivning

Nyckelpigan är nästan helt svart^[2] med en oval, måttligt behårad kropp, en kroppslängd på 1 till 3 mm, och en bredd på 1 till 2 mm^[3].

Utbredning

Utbredningsområdet sträcker sig från Brittiska öarna österut genom Nord- och Mellaneuropa^[4] och vidare via Belarus, Ukraina, Ryssland och Kazakstan till Sibirien och Mongoliet^[5]. I Sverige finns arten i större delen av landet utom fjällvärlden^[6], medan den i Finland har främst observerats i de södra delarna av landet ungefär upp till Österbotten och Norra Karelen med spridda fynd norr därom^[7].

Ekologi

Habitatet utgörs främst av barr- och blandskog, men även sankmark. Av barrträd föredrar den svarta talldvärgpigan, som det svenska trivialnamnet antyder tall. Både larver och vuxna skalbaggar livnär sig på barrlöss och bladlöss.^[5] Larverna har ett vaxlager, som skyddar dem från attacker, bland annat från symbiotiska myror (som svartmyra och kal skogsmyra) när larverna angriper bladluskolonier som myrorna vaktar. Det ger även skydd mot larver från andra nyckelpigearter som ibland angriper larverna.^[8] De fullbildade skalbaggarna övervintrar i vissna barr och löv samt mossa.^[5]

Källor

^ [a b] Oskar Kindvall, Maria Backlund (16 december 2015). ”Scymnus nigrinus - svart talldvärgpiga”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/105620?changeRoot=True. Läst 30 mars 2018.
^ ”Döberitzer Heide mit Ferbitzer Bruch Beiträge zum Naturschutz, zur Landschaft und zur Geschichte” (på tyska) (PDF, 724 kB). Jahresheft 12. Naturschutz-Förderverein “Döberitzer Heide” e.V. 2002. Arkiverad från originalet den 11 april 2018. https://web.archive.org/web/20180411025846/http://www.doeberitzerheide.de/wp-content/uploads/2015/02/s2002.pdf. Läst 7 april 2018.
^ Muhammad Ali, Rukhsana Perveen, Arif-Un-Nisa Naqvi, Khalil Ahmed, Ghulam Raza & Ishtiaq Hussain (2015). ”The Tribe Scymnini (Coccinellidae: Coleoptera) From Sindh Province, Pakistan” (på engelska). Journal of Insect Science 15 (1). doi:10.1093/jisesa/iev105. https://academic.oup.com/jinsectscience/article/15/1/146/2583438. Läst 7 april 2018.
^ ”Scymnus nigrinus Kugelann, 1794” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2017. https://www.gbif.org/species/5749499. Läst 30 mars 2018.
^ [a b c] N. B. Nikitskij och A. S. Ukrainskij (2016). ”The Ladybird Beetles (Coleoptera, Coccinellidae) of Moscow Province” (på engelska) (PDF, 2,46 Mb). Entomological Review 96 (6): sid. 19. doi:10.1134/S0013873816060051. ISSN 0013–8738. https://www.zin.ru/animalia/coleoptera/pdf/nikitsky_ukrainsky_2016_coccinellidae_of_moscow_province.pdf. Läst 23 december 2017.
^ ”Scymnus nigrinus Svart talldvärgpiga”. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. 2015. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/105620. Läst 30 mars 2018.
^ Jyrki Muona (2010). ”männynpikkupirkko (fi) (Scymnus nigrinus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.194280. Läst 30 mars 2018.
^ Wolfgang Völkl, Katrin Vohland (1996). ”Wax covers in larvae of two Scymnus species: do they enhance coccinellid larval survival?” (på engelska). Oecologia 107 (4). ISSN 1432-1939. https://link.springer.com/article/10.1007/BF00333941. Läst 7 april 2018.