Tonlös alveolopalatal frikativa

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En Tonlös alveolopalatal frikativa är ett konsonant frikativt språkljud som i det Internationella fonetiska alfabetet betecknas [ɕ] (ett c med knorr).

Egenskaper

Egenskaper hos den tonlösa alveolopalatala frikativan:

• Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
• Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.
• Den är alveolopalatal, vilket betyder att den uttalas genom att tungryggen trycks mot tandvallen.
• Den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.

Användning i språk

Den tonlösa alveolopalatala frikativan återfinns i bland annat svenskan som det vanligaste uttalet av tj-ljudet. I svenskan representeras det normalt av bokstavskombinationerna ⟨tj⟩, ⟨kj⟩ och ⟨k⟩ (t.ex. tjära, kjol och kedja). Det finns även i polskan och representeras i ortografin med ⟨ś⟩ och ⟨si⟩. Dessutom uppstår den i mandarin och japanska, och återfinns som en dialektal allofon av /ç/ i tyska.

Se även

• Tonlös retroflex frikativa
• Tonlös postalveolar frikativa
• Sj-ljudet